Tippan: förr - nu - alltid
Kvällen igår var precis så utsökt och bisarr som den bara kan bli på gamla Tippan.
Eftersom vi reserverat ett bord för 15 personer, något mycket ovanligt och högaktat på Tipsy/Mirage/City, möttes och behandlades vi som riktiga VIP´s. Skylten "reserverat" var röd och stod i en trasig och rätt repig plastgrej, vi kände att nivån var som den alltid har varit på Rotans bästa hak. Mamma och pappa fixade skumpa till sällskapet och den avnjöts medan vi fick och inspekterade de väl genomtänkta och finurligt upplagda menyerna. Det blev förrätter och varmrätter och dryck till det och faktiskt - allt smakade jättegott. OCH det serverades superproffsigt, allt kom på samma gång och var riktigt nice upplagt. Men sen gick det bara utför. Dels för att drinkarna som vanligt var sjukt billiga men mest för att det kom inglajdandes en kille i under 20+ med djurgårdströja och bestämd blick. Först var det valet av tröja som oroade delar av sällskapet men när han sen glatt slog sig ner vid vårt bord utan att säga ett ljud började vi ana ugglor. Men mer om honom sen.
När vi fridfullt åt vår mat och samtalade i god och lagom ton stegade det in en "man" med hatt och väskor. Väskor som till allas vår begynnande oro visade sig innehålla kareaokedetaljer. Under själva installationen lyckades han spränga några av våra trumhinnor då han måste ha råkat komma åt ON knappen vid mindre smidiga tillfällen. Så här i efterhand kanske några av oss önskar att hela systemet hade bränts sönder redan där på installationsstadiet. Jag vet inte hur och eller när men helt plötsligt tittar Anna på mig med en mkt konfunderad blick och säger - Men, men det är ju fan folk här. Och mycket riktigt, det var faktiskt "mycket" folk. Alla mer unik än den andra, men ändå. Tippan utan orginal är inte Tippan. Några från det gamla gardet var faktiskt där, exempelvis den tantan som Josef bjöd upp och skakade loss med en gång för länge sen. Senare förstod vi att folksamlingen tillhörde kareaokemaffian som alla var där för att bjuda på icke uppfunna tonarter, helt unika tolkningar av Elvis, Creedens och Carola, nya nivåer av tondövhet och ännu högre nivåer av bristande självinsikt. Först ut av dem alla var en gråhårig man "hela vägen från Årsta bruk" som sjöng hela Bad moon rising i en och samma ton och efter det stegade "djurgårdströjan" fram och klämde i med humörhöjaren Du vet väl om att du är värdefull...valet kan tyckas lite märkligt men för oss som satt där kändes det mer "självklart". Han sjöng med ryggen mot oss andra, mer riktat till sig själv och...Gud. Och även om en del som gick, ragglade, smög upp och sjöng faktiskt kunde sjunga liiiitegrann förstår jag varför han som höll i det hela valde att bli alltmer plakat ju längre kvällen led. Min mormor som aldrig har sett/hört kareaoke förut satt först artigt och tog in atmosfären. Sen bröt hon ihop och berättade idag att hon inte ens visste att hon kunde skratta på det sättet längre. Även vi andra pendlade rätt många och långa stunder mellan skratt och gråt, tills Sandra varnade att The mob började se arga och irriterade ut. Vi ville ju inte åka på stryk så vi började dölja attackerna med att peka på varandra a la "oj vad du sa en jättekulig sak nu".
Personalen var så lyrisk över vår nota att vi sen fick gratis snacks, soure creme onion chirre, och mojan som var chaufför fick dricka gratis alkofritt.
Andra små lösryckta:
Sandra och jag konstaterade att Clas "sitter i väggarna" nere på Tippan. Han hör liksom dit :-) På ett bra sätt då ra.
En dam i 60 års åldern bar en kort jeanskjol och badräkt, hon förstörde en Santana låt för Anna och en Creedens för mig.
Alla under 18 var välkomna att hinka öl vid baren till 22.00 när väktaren började arbeta.
En afrikansk kvinna ville hook up med Pontus men insåg dödläget och började i stället förföra den mkt uppskattande "djurgårdströjan". Ingen vet riktigt hur det gick där, men det kan ha blivit en trekant med Kareaoke-killen.
Tipsys golv var lika kladdigt som det alltid har varit. (?) Efter vår kväll igår kanske dom har råd att införskaffa en mopp OCH ngt bra skurmedel. Då kan dom ta en lov in på toaletterna som nog skulle behöva ett litet... sanitärt ingrepp.
Ingen drack laktritsshot eller tequilla. OBS i vårt sällskap alltså.
Kareaokekillen måste ha en fetish på näsor och/eller porer. Han fotade ALLA som var uppe och sjöng, varje gång dom sjöng och stod aldrig längre ifrån än 15 cm. Och ALLA kom av sig varje gång han kom framrusande med sin minimala digikamera. Jag och Anna undrade om de ihopklibbade låtpärmarna hade ngt att göra med korten och hur han ev kan tänkas använda dom när han kommer hem. Nasty!
Jag avslutade kvällen på ett rätt eget och annorlunda sätt men är ändå sååå nöjd med kvällen! Tack gulle alla er som kom ner och firade den kommande födelsedagen med mig! Och tack för fina presenter! Ni är så himla bäst allihop, helt underbara helt enkelt! Korten jag tog är av lite annorlunda kvalitet så jag får se om det går att lägga upp något eller några av dem här :-) Om någon av er övriga festdeltagare vill tillägga något går det bra! Jag har redan valt att förtränga vissa delar och kan ha missat några lågvattenshöjdpunkter ;-)
Nu ska jag poppa poppisar och koka te.
KRAM!!!