en kortis innan Dirty Sanches
Ringde hit Ernie, via pappa, på seneftermiddagen. Hade tråkigt och kände mig ensam, då är det bra att ha en gosig vovve att kunna få sällsis av. Vi tittade på city akuten sen gick vi en skojig promenad. Inte så lång, Ernies tassar gillar inte - 10. Han var på ruggigt bra humör och vi busade runt med vanten en god stund...min ena hand kändes lite numb när vi kom in igen :-) Han fick sina två nya leksaker, båda pipisar och sååå roligt var det även denna gång. Dom här hade lite bättre form så han kunde inte bita sönder dom.
Har precis sett dokun om anorexia på 3an. Fruktansvärda sjukdom! Men jag förstår, tror jag. Det är som det är för mig, man styrs av en liten del av ens jag som tar över hela ens liv. När det gäller sånt här finns det ingen logik. När jag får en panikattack är det som att allt runt omkring mig liksom försvinner samtidigt som allt blir övertydligt - ljud, rörelser osv. Kan inte tänka eller fokusera på någonting annat än hur jag jag känner och hur jag ska kunna fly från det. Glöm att tänka "det går över", "det här har jag upplevet tusen gånger tidigare och det har alltid gått över" eller "tänk på något annat". Panik panik, vanmakt, ångest, panik, adrenalinet pumpar, kanske börjar svettas eller frysa, vill bara bort bort bort. Mamma brukar säga att det syns på mig när det börjar bli jobbigt, jag zomar liksom ut. Lyssnar inte längre, blir lite "stel" i rörelserna...hmmm man e inte vettig det bara är så :-) Men nu förtiden skiter jag i hur kroppen känns, det stör mig inte alls men tankarna och känslorna...usch. Men det kommer, jag vet det! från hösten 99 fram till sommaren 02 gick jag inte ut alls, typ. Kunde oroa mig för att gå ut till brevlådan bokstavligt talat. Mina första "vändor" med Ernie sträckte sig kanske 20 m från huset, att gå upp till "lillis" 30 m bort kändes ooomöjligt. Och titta nu.... wiiieee jag går promanader. För 1½ år sen fixade jag inte att gå in på jour-livs...nu storhandlar jag på ica och coop. Så även om det går sakta sakta så går det framåt och så länge det gör det kör jag på.
Hmmm hur kom jag in på det här...
Nu ska jag titta på Dirty Sanches...jupp jupp!
Sov gott!
Får jag ta pipisen nu Anna, pliiiis

Det piper bäst ute på kanterna

Trött efter allt lajjande

Har precis sett dokun om anorexia på 3an. Fruktansvärda sjukdom! Men jag förstår, tror jag. Det är som det är för mig, man styrs av en liten del av ens jag som tar över hela ens liv. När det gäller sånt här finns det ingen logik. När jag får en panikattack är det som att allt runt omkring mig liksom försvinner samtidigt som allt blir övertydligt - ljud, rörelser osv. Kan inte tänka eller fokusera på någonting annat än hur jag jag känner och hur jag ska kunna fly från det. Glöm att tänka "det går över", "det här har jag upplevet tusen gånger tidigare och det har alltid gått över" eller "tänk på något annat". Panik panik, vanmakt, ångest, panik, adrenalinet pumpar, kanske börjar svettas eller frysa, vill bara bort bort bort. Mamma brukar säga att det syns på mig när det börjar bli jobbigt, jag zomar liksom ut. Lyssnar inte längre, blir lite "stel" i rörelserna...hmmm man e inte vettig det bara är så :-) Men nu förtiden skiter jag i hur kroppen känns, det stör mig inte alls men tankarna och känslorna...usch. Men det kommer, jag vet det! från hösten 99 fram till sommaren 02 gick jag inte ut alls, typ. Kunde oroa mig för att gå ut till brevlådan bokstavligt talat. Mina första "vändor" med Ernie sträckte sig kanske 20 m från huset, att gå upp till "lillis" 30 m bort kändes ooomöjligt. Och titta nu.... wiiieee jag går promanader. För 1½ år sen fixade jag inte att gå in på jour-livs...nu storhandlar jag på ica och coop. Så även om det går sakta sakta så går det framåt och så länge det gör det kör jag på.
Hmmm hur kom jag in på det här...
Nu ska jag titta på Dirty Sanches...jupp jupp!
Sov gott!
Får jag ta pipisen nu Anna, pliiiis

Det piper bäst ute på kanterna

Trött efter allt lajjande

Kommentarer
Postat av: Anna
Härligt att daten i pulkabacken verkar bli av imorgon! Hoppas att solen skiner då med, men jag har laddat med hela lill-grabbens fleeceställ ifall att temperaturen droppar igen :) Ska vi ta med citronmuffins eller?!
Kram!
Postat av: Ansi
Citronmuffins är ju liksom lite av ett måste så det ska vi väl allt ha med oss :-)
Eller så åker vi snowracer först och går in och fikar sen :-) Fast det är klart är det inte minus hundra kanske Albin gillar att fika ute.
jag kirrar citronmuffins, i vilket fall.
Vi ses ju dock redan om ett par timmar på 20an.
Postat av: Anonym
Jag ar SA stolt over dig. SA stolt.
BAMSEkram!!
Underbart att se kort pa Ernie pojken... gud sa jag toksaknar honom.
Postat av: lillelin
haha det va fran mig alltsa, lillasyster :)
Trackback