Ansi

-13 ute och jag gav mig själv vara inne-dispens tidigare. Man behöver inte gå ut och gå när det är -13. Dessutom körde jag stenhårt när jag tränade idag. Så pass att mina armar skakade när jag timmar senare var nere på Vivo och skulle betala för mina inköp. Har iofs skakat där nere förut men då berodde det på adrenalinrush efter feting panikattack. Hur som, jag fick hem mina Bragokex iaf och det betyder allt.

Om ni inte har hört wish you were here med Pink Floyd måste ni genast ta tag i det. En fantastisk låt. Jag får en stor klump i magen varje gång jag hör den (vilket jag har gjort säkert 12 gånger idag) men jag vet ännu inte riktigt vad klumpen i magen står för...sorg? Nostalgi? Något bitterljuvt? Underbar är den iaf.
Annars lyssnas det en del på David Gray´s This years love... tack Elin för att du introducerade DG i mitt liv!
Musik är en gudagåva utan dess like. Förstärker det glada och vackra, det såriga och fula. Den fungerar inte sällan som en krycka i mitt liv, en tröst, en kick i baken, en upp-piggare och en avslappnare. Vem sitter stilla till Born to run? Vem har inte tonårsminnen till I wanna know what love is? Alla ens förälskelser har sina egna ledmotiv, det är ju underbart. En låt spelas och jag kastas tillbaka till mellanstadiet, jag gick i fyran och han gick i sexan...han visste nog inte ens om att jag fanns :-) En annan låt och jag går på gymnasiet, det är studentskivor och glädjerus. Andra låtar, fler minnen. Hos Fia, mycket mycket vin, hon
står ute på altanen och sjunger med i Kom intill mig en sommarnatt för länge sen. Michael Jackson blir snabbt Tippan och Micke Mattson. Independent lovesont är 2an på Rudbeck och fina goa Clas, Stevies Happy Birthday är Pontus på hans galna 30 års fest liksom E-type alltid är Guggi på festerna på 20an. Flickorna på sp3, studentskiva och gräsfläckar. La luna, Daniel och Jani, jag och Anna H det är landet, sommar och nattbad. Joy surrender, lite mörkare dagar och nätter, tysta tårar. Men också trösten i att det alltid går över och att alltid fixar sig.  Gyllen tiders hela live-platta är första kyssen och lite för mkt whisey och cola. För mkt whiskey var det även en annan gång som jag alltid kommer att tänka på när jag hör Lightning Crashes. What is love och jag står på Face to Face i Torque, konfermationsresa och rånad i London. Think twice, tippan precis innan stängning. Lilla vackra Anna. morfar sjunger uppe i Grisslan.
Av alla som läser det här vill jag ha minst en låt med ett minne... Kom igen.

Nu: hörlurar och soffläge.