Ansi

På coop försöker dom visst 1) ha ihjäl alla sina blommor, häckar, buskar och övrigt grönt och 2) få kunder som redan kommit in på trädgårdsdelen att fly därifrån. Jisses vad mkt skit dom hade, så ingen blomma, buske/träd eller gräsmatta har inhandlats. MEN ett stycke utelampa finns nu i undertecknads ägo, den blir nog fin. Jonte fick den förra, den ohängda. Jag har fått en jättefin skohylla av en annan granne, en fin granne och den passar som en smäck i min hall. Mina skor log tacksamt när dom kom upp från golvet.

I eftermiddags hängde jag på prisextra och storhandlade. Nu är jag kittad. har precis varit ute och gått en lång och härlig promenad. Det är rena sommarkvällsvärmen ute, mkt mkt trevligt!

Ambitionsnivån för helgen var hög men som vanligt överraskade jag mig själv med hur ineffektiv jag kan vara. Men jag har läst nära hälften av Vid avgrunden och den går liksom inte att lägga ifrån sig. Man blir så illa till mods och arg och äcklad samtidigt som man fylls av beundran och vördnad för dom som överlevde.
I natt drömde jag en ingmar bergman-aktig dröm. Jag befann mig i Rudbeckskolan och allt var tyst. Jag hade bara ett par strumpor och en enorm stickad kofta på mig. Det hela gick ut på att jag inte hade en aning om varför jag var där, vad grejen var liksom...så jag hasade runt i korridorerna och var förvirrad. Allt var i svart-vitt, så klart. Men jag tror liksom att jag tröttnade på drömmen redan i drömmen och därför la ner... så man kan ju undra varför jag blajjar om den här. Ordet intetsägande ligger rätt nära till hands.

Liksom ordet acne ligger nära till hands om jag fokuserar på min hakas nuvarande tillstånd. Så här har jag sett ut tidigare i mitt liv. 13-14 år, kär i Erik, hatade syslöjd ochhade röda vinterkängor. Jag lyssnade på mina "abslolute music" skivor, hängde med Ninisen och spelade fotboll. Jag hade "äckel torbjörn" i NO, 5a i engelska men svag 2a i tyska. Jag hade precis kommit ur min New kids on the block hypnos för att genast gå in i Greasehysteri. Allt (ALLT) var svart eller vitt, jag och Nina visste alltid bäst och Göran var den som fick höra om det. Guggi var "svart och svår" på den tiden, Fia var punkare (oftast iaf, eller jo... så var det nog), Sarah var kär i Feffe och Åsa Li var en hjältinna i mål. Rotebroskolan skulle saneras och vi gick i folkets hus, det var galet, kaotiskt och härligt. Jag, Ninisen (åff kårs tillsammans), Benny, en kille jag glömt namnet på och Anna Lind delade "litet rum". Vi fick många "schyyyy, tyst och snart splittrar jag den här gruppen". Livet var rätt najs, förutom hela finngrejen. Clearsil var grejen vi tog till, men till ingen nytta. På skolkortet från 8an har jag en stor illröd sak mitt på nästippen...jag var inte nöjd och INGEN fick "byta kort" med mig.
Nu, 28 år gammal, har jag invaderats igen. Men det börjar bli bättre. 2 dygn utan biotherm och jag ser ljuset. Jag behöver inte gå i kloster, inte heller behöver jag emirgrera till landet där finnar är hot. Jag får bo kvar och människor kommer inte fly när dom ser mig. Price the lord...eller nått.

Nu ska jag titta på parlamentet och dricka te´t som precis är färdigt. Härliga tider. I morgon är det måndag och jag antar att pyamasbyxor ska bytas till jeans och dom härliga bomullstrosorna mot stringisarna. Det är vardag, igen.

Krrrrrram!