...and after all the worst can´t be that bad

Saker börjar kännas lite bättre nu. Skönt!

Det är väldans lyhört här i längan, i natt var det en liten bebis som var jätteledsen. Jag störs inte av ljud på det sättet, vilket ju är väldans nice, det känns tryggt på ngt sätt. Fast det är klart, skulle jag ha Guggis granne så kanske jag också skulle ledsna ur.

I kväll är det Vita Huset, missade sista 15 förra måndagen så idag får man inte missa början "previously on the west wing"...

Ska hem till 25an nu och hjälpa Elin att bära ner sängen till mitt gamla rum. Lilltjejen har världens största säng och det är verkligen humor att se henne ligga i den. Hon är milt uttryckt "petit" :-)
Hon drar till London i sommar och jobbar, coolies!

Innan avfärd ska jag skotta. Jag säger som Björn Skifs Drömkåken "så har man blivit husmansägare då".
Puss alla fina!

Kommentarer
Postat av: Sandra

Om det du skrev igår: Klart vi hänger kvar in i det sista för vi vet att det kan bli bättre. Och om du skulle ge upp så har ju jag ingen förebild. Hur skulle jag klara mig då?

Nu åker jag för några dagar. Ha det bäst! Kramkram

2006-02-07 @ 09:16:05
Postat av: Elz

I'm glad to bring a little humour to anyplace =)
hehe,,,,,,,,,,,, petite.

=)kram storasyster!

2006-02-09 @ 10:16:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0