Me again
Long time sen senast, det blir så när jag pluggar.
Senast jag skrev var det väl oktober tror jag och nu är det februari. Tiden går fort och samtidigt som det händer massor händer ingenting alls. Känner mig jeffligt frusterar över att fortfarande vara så låst av den här jäkla agorafobin och panikångesten. Jag kämpar, utmanar, är livrädd, är modig, är ledsen, är glad men ändå så går det sååå sakta allting.
Vännernas liv motiverar mig men samtidigt så blir jag så ledsen när jag ser allt jag inte kan eller inte gör. Det handlar ju inte om att jag inte vill det handlar om att jag är så100% övertygad om att jag inte kan. It sucks.
Underbart nog har jag Rafik som är bäst ur alla synvinklar. Han är så lugn och sansad, drar inga stora växlar på mina knasigheter och "flipps". Han gillar läget, tar mig och dagarna för vad det är och peppar mig bara genom att finnas där.
Nya terapin med Eva är superbra! Hon har koll och känns trygg. Hon utmanar på ett lugnt sätt och jag känner att hon bryr sig om mig och mitt liv. Tyvärr hade jag flipp i onsdags och klarade inte av att åka till terapin, men jag försöker att inte fokusera på det nu utan allt det jag faktiskt gör.
Jag försöker lära mig att känna mig modig för det jag gör, även om det är pannkakslätt för andra. Jag vet ju hur jävligt det kan vara så jag borde ju kunna känna mod när jag trotsar rädslan?
Det som känns riktigt bra nu är att mamma o pappa har börjat kunna stötta på ett bra sätt. Förut blev det bara knas när vi skulle "hjälpas åt". Men nu har alla hittat sina platser o styrkor vilket gör det så mycket lättare för mig. Elin är super när vi är ute och hittar på saker. Hon är lyhörd och så säker i sig själv att hon inte blir orolig när jag tokflippar och mår svinigt.
Pontus finns alltid där och det känns fint!
Skolan flyter på, har inte hamnat in ngn jättebra studiegrupp men den duger. Det vi läser är läskigt med intressant och spännande. Just nu är det fokus på incest och vilka riskfaktorer, kännetecken och empiriska data som finns gällande det. Jobbar just nu med en dugga.
I morgon ska jag hänga med Rafik på dagen och sen ska han till Björn som fyller år. Jag kan inte följa med :-(
Men sen kommer godingen tillbaka och sover här så det känns mys.
Längtar efter vår nu
Senast jag skrev var det väl oktober tror jag och nu är det februari. Tiden går fort och samtidigt som det händer massor händer ingenting alls. Känner mig jeffligt frusterar över att fortfarande vara så låst av den här jäkla agorafobin och panikångesten. Jag kämpar, utmanar, är livrädd, är modig, är ledsen, är glad men ändå så går det sååå sakta allting.
Vännernas liv motiverar mig men samtidigt så blir jag så ledsen när jag ser allt jag inte kan eller inte gör. Det handlar ju inte om att jag inte vill det handlar om att jag är så100% övertygad om att jag inte kan. It sucks.
Underbart nog har jag Rafik som är bäst ur alla synvinklar. Han är så lugn och sansad, drar inga stora växlar på mina knasigheter och "flipps". Han gillar läget, tar mig och dagarna för vad det är och peppar mig bara genom att finnas där.
Nya terapin med Eva är superbra! Hon har koll och känns trygg. Hon utmanar på ett lugnt sätt och jag känner att hon bryr sig om mig och mitt liv. Tyvärr hade jag flipp i onsdags och klarade inte av att åka till terapin, men jag försöker att inte fokusera på det nu utan allt det jag faktiskt gör.
Jag försöker lära mig att känna mig modig för det jag gör, även om det är pannkakslätt för andra. Jag vet ju hur jävligt det kan vara så jag borde ju kunna känna mod när jag trotsar rädslan?
Det som känns riktigt bra nu är att mamma o pappa har börjat kunna stötta på ett bra sätt. Förut blev det bara knas när vi skulle "hjälpas åt". Men nu har alla hittat sina platser o styrkor vilket gör det så mycket lättare för mig. Elin är super när vi är ute och hittar på saker. Hon är lyhörd och så säker i sig själv att hon inte blir orolig när jag tokflippar och mår svinigt.
Pontus finns alltid där och det känns fint!
Skolan flyter på, har inte hamnat in ngn jättebra studiegrupp men den duger. Det vi läser är läskigt med intressant och spännande. Just nu är det fokus på incest och vilka riskfaktorer, kännetecken och empiriska data som finns gällande det. Jobbar just nu med en dugga.
I morgon ska jag hänga med Rafik på dagen och sen ska han till Björn som fyller år. Jag kan inte följa med :-(
Men sen kommer godingen tillbaka och sover här så det känns mys.
Längtar efter vår nu
